Denna språkförvirring har plågat mig länge, så nu tänkte jag ta upp ämnet med er. I Norrland så säger man nämligen tutte om ett barns napp vilket jag inte alls förstår. För mig som stockholmska så är tutte ett kvinnligt bröst. Så när folk springer omkring och frågar sina barn om de vill ha tutten eller vars har du lagt tutten någonstans? Så är detta hysteriskt roligt tycker jag. Nu så bor jag själv i Norrland men jag ska fortsätta med att envisas att det heter napp precis som jag tycker att plättar är pannkaka!

Detta kan tyckas som ett ganska ointressant ämne men jag är nyfiken på att höra vad ni tycker? Ska vi säga napp, tutte eller är det rent skit samma vad man säger?

Tänk vad tiden går fort ibland! För två år sedan så satt jag för första gången i dessa lokaler, då med Josef i mina armar. Han var då bara någon vecka gammal precis som Melvin är nu. Det roliga är att det är samma föräldrar nu som det var för två år sedan men med ett barn rikare i familjen. Vi dricker fortfarande alldeles för mycket kaffe och tittar på när barnen leker på de mjuka mattorna precis som vi gjorde då. Jag älskar verkligen denna okomplicerade umgängesform där alla redan vet vem du är men man har så sjukt mycket skit att prata om ändå. Nytt för denna gång är dock en mer uppstyrd sång/teateraktivitet som leds av kyrkans personal. Helt ärligt så är det inget som jag är sådär jätte förtjust i, jag vill mest surra med brudarna och dricka kaffe. Den 20 sep så startas det även babyrytmik och jag har faktiskt anmält mig till denna. Jag gick på nått liknande med Josef vilket han gillade skarpt så vi gör ett försök trots min omusikaliska förmåga. Men nu blir det mera kaffe!