Ni som känner oss väl vet hur mycket vi kämpar för att få till läggningsrutinerna utav storkillen. I ett halvår så har vi försökt att göra så att han ska känna sig trygg med sin nya säng och vilja somna själv.

För er som inte vet så kan jag kort berätta att till en början så var vi tvungna att ligga bredvid han och nästan hålla fast han tills han somnat. Det kunde ta 1 1/2 timme innan han äntligen kommit till ro. Sen Melvin föddes och R börjat jobba igen så var det inte hållbart att göra på detta vis eftersom Melvin kunde vara vaken och då ville sitta i famnen. Då beslöt vi oss för att ställa en stol bredvid sängen och sitta bredvid tills Josef somnat. Detta höll vi också på med i några veckor och tillslut så förstod han att man inte fick klättra ur sängen. Det tog dock fortfarande ca 1 timme innan han somnat. För några veckor sedan så flyttade vi stolen till anda änden utav rummet, närmast dörren. Detta har gått bra, han har inte klättrat ur och efter 45 minuter så har han somnat.

Idag så tog vi nästa steg och placerade stolen precis utanför dörren. Till en början så trodde jag att det skulle bli katastrof eftersom det blev lite tårar och han sprang upp flera gånger för att se så att jag verkligen satt där. Vid varje tillfälle så följde jag bara tillbaka han till sängen igen och stoppade om han utan att prata för mycket. Detta upprepades nog 20 gånger innan han tillslut lade sig ner och slappnade av. Innan musikskivan som vi alltid brukar sätta på vid läggdags var slut så kunde jag höra att han kommit in i en annan andning och somnat in. Jag tror att killen var trött eftersom tidsomställningen gjorde att det blev en timme senare än vanligt men jag är ändå förvånad att det gick så bra. Nu så ska vi fortsätta läggningarna på detta vis i några veckor innan stolen åker bort för gott.

För tillfället så finns det bara ett sätt att få storkillen att vila dagtid. Det är när han får somna in i bilen som han kan komma till ro. Vi har sedan länge gett upp att försöka söva han i vagnen och framför tven så har det gått bra ett tag men nu så är även det kört.
Pojken är för liten för att helt sluta med dagvilla men det har varit ett himla mäck att få till det. På förskolan så lyckas de ibland och ibland inte och de dagar som han inte vilat så är kvällarna inte roliga.
Igår när jag var och storhandlade så glömde jag helt bort mjölken vilket är en mycket viktig vara i vårt kylskåp så det fick bli en tripp till Ica och en perfekt vilostund tänkte jag.
Jag tror att alla på affären skrattade gott åt mig idag eller tyckte fruktansvärt synd om mig för inte hade Josef somnat när vi kom fram inte. Melvin hade jag också tagit med mig för även han tycker om att sova i bilen. Nu så var jag tvungen att gå in med Melvin i bilbarnstolen och en övertrött Josef som självklart skulle köra egen kundvagn. Allt gick bra tills ungen kom på att han skulle till godisdisken. Nej sa jag bestämt, inte idag! Och jäklar vilket liv det blev. Storgråtandes bär jag han under ena armen och bilbarnstolen i andra medan jag med knäna försöker köra kundvagnen mot kassorna. Väl vid kassorna så håller jag fast Josef med knäna samtidigt som jag försöker betala och nu så har även Melvin börjat gråta… Tre djupa andetag och en snäll kassörska som hjälpte mig packa varorna gjorde att jag fick nya krafter att ta mig till bilen.
På vägen hem somnade pojkarna gott och Josef får nu sitta kvar en stund innan jag ska gå och plocka in han.