Det finns så mycket som man kan lära sig av livet.
Nu är jag färdig med mitt senaste pyssel och här är resultatet! Lite hobbymaterial som jag målat i färger jag gillar. Inte speciellt dyrt blev det heller. 33 kr per förpackning av vimplarna och bokstäverna kostade nog 30 kr de med + lite färg. Jag vet inte exakt vad det landa på men under 150 kr blev det då vilket är helt ok tycker jag.
Måste bara återigen säga hur mycket jag tycker om detta magiska tygstycke. Händerna blir fria och jag kan göra det jag vill och Melvin får sitta upprätt och vara med som han älskar.
Att äta när man är täppt i näsan är inte lätt så därför måste snoret bort. Det finns många sätt att göra på men det absolut snabbaste och smidigaste tycker jag är näsfridan. Ja den heter faktiskt det. Med den suger man ur snoret med munnen.
Det är ett riktigt tortyrverktyg men som sagt effektiv. Stackars lilla unge!
Tvååring tvingas flytta hundra mil | Nyheter | Aftonbladet.
Jag blir så illa berörd när jag läser ovanstående artikel som finns på Aftonbladets hemsida.
Den handlar om fosterhemsproblematiken som vi har i detta land och att det är våra barn som får ta den stora smällen. Denna tvååriga flicka blev placerad i fosterhem när hon var 7 månader gammal och har vad jag kan läsa mig till fått växa upp i en trygg och kärleksfull familj. Nu så har kommunen beslutat att hon ska flytta tillbaka till sin hemort där biologiska mamman bor. Hon ska få bo i samma fosterfamilj som sin halvbror.
Det som upprör mig mest är hur kommunen tänkte för 1 1/2 år sedan när de beslutade att separera på syskonen och sätta dem i olika familjer? Idag så har denna lilla flicka hunnit rota sig och bygga en trygghet hos sina nya föräldrar. Det skulle inte förvåna mig om hon kommer att få stora psykiska problem på grund utav detta.
Jag kan inte ens föreställa mig hur det skulle kännas om någon kom och tog våran Josef ifrån oss. Hade jag inte haft Melvin så hade jag inte haft mycket kvar att leva för.
Min farmor och farfar var på 50 och 60-talet ett akut jourhem för barn vars föräldrar inte kunde ta hand om dem. Jag har hört många fina berättelser om dessa barn men även hur jobbigt det var att lämna ifrån sig dem. Farmor visste dock att detta enbart var under en begränsad tid tills kommunen hittat ett familjehem till barnen men de hade ingen aning om hur lång tid det kunde ta.
Jag beundrar verkligen alla dessa människor som ställer upp när det inte finns någon annan utväg och ger alla dessa barn den kärlek som de behöver.
Jag har själv erfarenhet av hur svårt det är att hitta familjer till barn som behöver akut hjälp. För ganska precis två år sedan när Josef bara var tre månader så blev jag uppringd av en tjänsteman. Han hade ett akut problem: fyra barn hade blivit tvångsflyttade från dem biologiska mamman och befann sig på Arlanda. Han hade ordnat boende åt tre av barnen men visste inte vad han skulle göra av det fjärde. Det han frågade mig var om jag om tre timmar kunde åka till flygplatsen och hämta detta barn och låta det bo hos oss tills han löst situationen. Jag blev extremt chockad och sa att jag var tvungen att resonera med min sambo förs. Jag älskar verkligen barn men som nybliven mamma så har jag ingen erfarenhet av 4-åringar och jag hade ju ingen aning om vad hon varit med om. Vårt gemensamma beslut blev att tacka nej med hänsyn till barnets bästa.
En dag senare så ringde jag upp för att höra hur det gått och lyckligtvis så hade dem familjen som skulle ta de tre övriga barnen även tagit det fjärde.
Det som upprör mig i detta fall är hur man ens kan fundera på att separera syskon från varandra? Det är väll trauma nog att skiljas från sina föräldrar.
Så här ser verkligheten ut i Sverige idag! Kommunerna kämpar för att hitta bra fosterhem men utbudet är inte stort. Det behövs fler familjer som ställer upp men det är nog sannerligen inte lätt att rekrytera familjer när man får läsa om baksidan och det dåliga resonemang som förs.
Lugnet har nu lagt sig och pojkarna sover äntligen, så strax så ska jag slå mig ner och dricka en kopp te och fortsätta med mitt nya pyssel som jag håller på med. Borde snart vara färdig med allt pill och då ska jag visa resultatet.
Först en kort resumé om hur våra kvällsrutiner börjar arta sig.
Efter middagen så badade vi lillebror (Josef tog ett sugrör och sprutade vatten på han, men det räknas som att hjälpa mamma) sen så duschade han och jag medan Melvin fick sitta i babysittern och titta på. Så länge jag sjunger sånger så sitter han förnöjsamt och tittar på oss. Vackert är det då inte och jag börjar tröttna på blinka lilla stjärna och bä bä vita lam så jag måste plocka fram sångboken och uppdatera mitt minne efter fler barnsånger.
Sen så är det tv tid mellan 18:00-19:00 (Disney Junior) och där är den absoluta favoriten för tillfället Jake och hanns glada pirater. Efter detta så har vi nu beslutat att ungen inte längre får se mer på tv, varken stor tven, telefonen, datorn eller ipaden.
Istället så bygger vi med lego eller leker med bilarna och hänger upp tvätten. Vid 19:30 är det kvällsmacka/mjölk och efter det tandborstning.
Sen så läser vi ALLA sagorna i bokhyllan och har inte Melvin redan somnat så får han vara med. Ikväll så var han vaken och jag märker på dem bägge hur mysigt och roligt de tycker att det är.
Vid 20:00 släcks lampan och godnatt musiken åker på. Det är här mitt bekymmer har startat med att Josef springer upp från sängen och vi måste gång på gång leda han tillbaka. Idag hade jag problemet att inte heller Melvin hade nån vidare lust att sova. Mjölken var dock slut i brösten och han blev fly förbannad på mig när det inte kom nått och nappen vägrade han ta. Mitt i detta så lägger Josef ett stort skitkalas och inte vill man sova med bajs i byxan så det vara bara att ta tag i det medan Melvin låg skrikande i vagnen. Då var det bara att börja om från början och slå på musiken igen. Efter en ny vända till kylskåpet för att fylla på Josefs mjölkflaska och några turer fram och tillbaka till dörren så bestämde de sig plötsligt båda två för att nu är vi redo att sova. Klockan var då strax efter 21:00.
Josef har faktiskt blivit lite bättre på att snabbare komma ner i varv sen vi införde tv förbudet och igår så steg han inte upp en endaste gång efter att jag släckt.
Jag ser ett ljus i tunneln! =)
Jag måste ut i solen och försöka lapa i mig lite D-vitamin för det tar på krafterna kan jag lova att bråka med myndigheter och hitta lösningar.
Efter ett bra tips igår så har jag varit i kontakt med Skelleftebuss som har valt att följa trafikverkets föreskrifter och gällande lagstiftning ang bältesanvändning. De vill att alla passagerare ska bära bälte och barn ska sitta i bilbarnstolar.
Jag försöker nu fixa fram ett intyg som jag kan bifoga försäkringskassan för kräver bussbolaget en stol så kvarstår ju problemet.
Idag så är det tre månader sedan som vår andra lilla prins kom till världen.
Jag säger som alla mammor gör att tiden har gått alldeles för fort och även om han fortfarande är liten så är han snart dubbel så stor som när han föddes.
Jag tycker att det är underbart att se hur denna lilla kille verkligen njuter av livet. Förutom det basala som att äta, skita och sova så söker han vår uppmärksamhet nonstopp. Han vill ständigt stå i centrum och se vad som händer, pratar och skrattar så fort man ser på han. Storebror är redan den stora idolen för han hittar ju ständigt på så mycket bus. Magknipet efter måltiderna har börjat släppa men vi ger fortfarande Minifom så att raparna enklare ska komma upp.
Pojkarna är faktiskt ganska lika varandra som ni kan se på bilden nedan och än så länge så är de även det till sättet men vi får se hur det utvecklar sig framöver.
Att vara tre månader verkar ganska skönt och även jag njuter av att få ligga och pussa på denna lilla guldklimp och hans storebror.
Jag tycker att våra barn är det viktigaste vi har här i livet, men det tycker inte försäkringskassan!
Problemet är som följer: i augusti i år så födde jag en son som saknar båda sina armar och redan på BB så började jag fundera på hur säke
rt han kommer att sitta i bilbarnstolen när axelvidden är smalare än hos andra barn.
Efter att jag pratat med NTF så lugnade de mig lite genom att informera om att så länge barnen sitter bakåtvända i babyskyddet så tar stolen upp den största kraften vid en kollision. De tyckte däremot att det inte skulle vara fel med en bröstplatta som håller fast bålen.
Detta finns inte att köpa på marknaden utan måste specialtillverkas.
Babyskyddet kan bara användas de första månaderna så när vi nu så småningom ska byta till en större stol så kommer vi få problem.
Försäkringskassan har ett bidrag som heter bilstöd och det är till för personer med funktionsnedsättning som har stora svårigheter att förflytta sig på egen hand eller använda allmänna kommunikationsmedel. Även du som har barn med funktionsnedsättning kan få bilstöd. Bilstöd kan vara bidrag för att köpa bil, anpassa bilen efter dina behov och för att ta körkort.
Du kan få bidrag om du:
– har en bestående funktionsnedsättning eller har barn med en bestående funktionsnedsättning.
– tillhör någon utav bilstödets fem bidragsgrupper. (grupp 5: har barn med funktionsnedsättning, bor ihop med barnet, behöver bil för att kunna förflytta dig tillsammans med barnet och ska köra bilen själv.)
– bor i Sverige och inte arbetar i något annat land.
Det som vi sökt om är anpassningsbidraget för att göra bilbarnstolen säker.
Försäkringskassan har nu beslutat att jag inte har rätt till detta bidrag med motiveringen att de tycker att jag kan ha Melvin liggandes i barnvagnen och åka buss.
Jag har förklarat för dem att jag bor i en by där kommunikationerna inte är så bra och jag har 1 mil till närmsta livsmedelsaffär. Skulle jag vilja åka och handla mjölk en lördag så måste jag ta båda mina barn med mig eftersom jag delvis är ensamstående för min sambo arbetar på annan ort och åka 9:15. Sen så får jag glatt vänta 3 timmar på att bussen går hem igen. Detta skulle då ta dryga 4 timmar jämfört med 30 minuter som det skulle ta med bil.
Nästa sak är att vi kommer att ha en hel del sjukhusbesök i Umeå som är 14 mil bort enkel väg och en resa dit skulle ta hela dan.
Jag begär inte en ny bil utan bara ett verktyg som ska hjälpa mig och min son att förflytta oss säkert.
Jag tycker att det är rent skamligt hur de resonerar och en död åt landsbygden.
Hade jag bott i Sthlm så hade jag haft lite mer förståelse men fortfarande ogillat beslutet.
Enda sätet för mig är att själv bekosta denna speciallösning och det kommer att kosta från 4000 kr och uppåt beroende på hur vi ska lösa problemet.
För mig så är detta mycket pengar men för försäkringskassan så borde det inte vara det om det kan rädda ett liv.
Jag vet att exempelvis barn med CP skador eller andra diagnoser har fått detta bidrag, så varför gäller det inte mig???
Bara för att det inte finns skrivna praxis (för denna funktionsnedsättning är ytterst ovanlig) så borde de bedöma varje fall för sig.
Efter att ha burit på sisådär 25 kilos övervikt så tar fötterna en hel del stryk. Som tur är så har jag en snäll svägerska som arbetar som fotvårdsspecialist och av henne fick jag denna fina fotfil. Nu ska jag äntligen få bukt på mina hårda hälar så att de blir lika babymjuka som Melvins.
Ibland så har nöden ingen lag. Är Melvin hungrig så är han det nu och inte om 30 minuter när mamma har handlat färdigt. För att lösa problemet så tog vi idag in på lyxhotellet provhytten på Ica Maxi. Jag kände mig hyfsat fånig där jag satt och dinglade med ena benet utanför draperiet på en liten pall som jag hittat vid makaronerna.
Men vi löste problemet! Ungen blev mätt och jag kunde handla vidare i lugn och ro.
