Jag är så arg så arg så jag kan spricka!

Fick nyss ett samtal utav en handläggare på försäkringskassan. Hon sa att de hade fått vår ansökan angående anpassning av bilbarnstolen till Melvin så att han ska kunna åka säkert i bilen. Det första hon började prata om är att de har två grundläggande kriterier som måste uppfyllas. 1: barnet ska inte självmant kunna gå, och nej han är ett spädbarn och kan inte det… 2: Finns det kollektivtrafik som ni kan åka?, ja tycker hon då för vi har så pass nära till en busshållplats i dagsläget. Men hur tänker du då frågar jag? Jo du kan ju ta han i barnvagnen precis som alla andra barn och åka med han. Men vad tusan, säger jag, så kan ni ju inte resonera, då får ju inga barn bilstöd överhuvudtaget.

Det är tur att jag fått lite skin på näsan för jag accepterar inte detta och det sa jag till hon. Vid en bilkollision idag så flyger ungen framåt och det är rent vansinne. Vi ansöker inte om någon ny bil utan bara ett sätt att göra det säkert för pojken att åka bil. Vi kan inte sitta och åka kollektivt 28 mil till Umeå varje gång som vi ska träffa läkarna. Eller varje gång jag ska åka på affären och handla, det går bara fyra bussar om dan och det är inte alltid att det passar. Visst fan rent utsagt måste de förstå vår situation.

Jag hörde på henne att hon blev lite tveksam när jag blev så arg och la fram mina argument. För hon var ganska bestämd över att det skulle bli ett avslag på ansökan när hon ringde. Beslutet kommer på posten nästa vecka och då får jag se vad de beslutat. Annars så har jag tänkt att driva detta vidare det kan ni lova.

Jag höll mig samlad under hela samtalet men när vi var färdiga så ringde jag till barnhabiliteringen som hjälpt oss skriva denna ansökan och då kom tårarna. Även hon lät jätte chockad över beslutet för de har inte varit med om något liknande tidigare. Jag får då hjälp att överklaga om detta skulle behövas.

Bara för att mitt barn inte ser ut som alla andra och det finns skrivna praxis så måste de bedöma varje unikt fall för sig tycker jag.

Fick förresten svar utav läkaren på genetiken idag som skulle kolla med sina övriga kolleger i landet om det finns nått barn som Melvin som fötts senaste åren och det verkar det inte göra. Trist!

I eftermiddags så var vi kallade till ett möte med berörd sjukhuspersonal angående sjukvårdens syn på anmälan som vi skrivit. Ett sådant här möte brukar äga rum med berörda parter efter det har hänt en oförutsedd händelse och egentligen så har det inget med anmälan att göra utan de ska kalla till dessa möten oavsett. Mötet handlade om att sjukvården får en chans att höra våra synpunkter samt förklara deras syn och ge återkoppling på vad som skulle kunna gjort annorlunda och vad som kan förbättras.

I det stora hela så är vi nöjda med mötet. Vi fick våra frågor besvarade på ett ärligt och rakt sätt. Vi satt i 1 1/2 timme och pratade och när vi var färdiga så var även mitt huvud det och jag känner mig alldeles trött. Hoppas att de tar till sig några utav de förbättringsförslagen som vi hade för alla verksamheter kan alltid bli bättre i vad de gör!

Ni kan läsa er till att jag är ganska formell utav mig och det är för att jag har lovat att inte nämna enskilda individer vid namn samt inte gå in på detaljer som vi pratat om. Jag respekterar fullt ut att människor inte vill bli nämnda vid namn eller titel och jag skulle aldrig skriva något med mening om någon som inte vill vara delaktig.