Skulle Melvin få välja själv så vill han numera äta själv. Eftersom han inte än når upp med fötterna till munnen så är det enklast att äta med munnen. Superglad är han och stolt över sin självständighet. Vi försöker att låta han äta på detta sätt så fort det är bitar (macka, köttbullar, pannkaka osv) men när det är kladdig mat så är det skeden som gäller

Nu är vi äntligen på väg hem igen.
Jag kan nu gladeligen berätta att radiologerna inte kunde hitta några avvikelser i hjärnan eller ryggpartiet (förutom skoliosen då)
Ryggdoktorn erkände att de varit rädda för att hitta eventuell tumör men det fanns inget sånt.
De har aldrig tidigare haft en sådan ung patient med en så stor vridning som Melvin så det är lite speciellt även för dem. Om några veckor så kommer dock Sveriges främsta skoliosdoktor dit och då ska vi mest troligen även träffa han för att diskutera korsetter och eventuell framtida operation.

Dagens resultat tyder på att Melvin har en indiopatisk skolios vilket betyder att den är helt slumpartad. Det ska alltså inte ha något samband med Amelin även om man kan tro det.

Livet är inte rättvist så är det bara och allt är inte förklarligt. Varför vår lilla kille ska drabbas av två stora funktionshinder är för oss obegripligt. Det hade liksom räckt med en sak kan man tycka!
Men vi är starka och gör det bästa vi kan för att Melvin ska få det så bra som möjligt. Och även Melvin är ett riktigt litet charmtroll och envis som få, så han kommer fixa det här.

Måste få berätta om en liten händelse idag som skedde på uppvaket efter narkosen. Det tog ett tag innan Melvin vaknade men när han väl slog upp sina små ögon och fick komma i min famn så tittade han först på mig och R sen så fick han syn på sköterskan och trots att han var helt groggy så skulle han charma hon med ett leende.

Det är liksom helt omöjligt att inte bli kär i denna lilla kille!