Jag kände mig lika nervös och ängslig nu på morgonen som Lina gjorde i Emil i Lönneberga då hennes tand skulle dras ut. Som tur är så har ju tekniken gått framåt och jag behövde varken springa bakom en häst, hoppa från tak eller dra ut den med en rostig tång.
Faktum är att det knappt kändes då tandläkaren försiktigt vickade loss den. Men min mun var i och för sig ordentligt bedövad.
Att försöka få stopp på blödningen efteråt var betydligt obehagligare däremot och det tog ca 2 1/2 timme innan det äntligen slutade. Många blodiga bomullstussar blev det men nu är det bara ett stort hål i bakkäken och det känns riktigt bra.

1 kommentar den Tandlös

  1. Var det visdomstanden? Och har du i sådana fall tappat din visdom? Det är nog ingen risk jag vet hur klok min äldsta dotter är.

Kommentarer är stängda.