Det går inte så fort med väggbygget men det går framåt i alla fall. Igår så fick vi upp alla reglarna och idag så har vi satt fast plywoodskivorna och börjat sätt gips. Det är roligt men vi är båda perfektionister och sågar alla bitar med en gammal fogsvans så det tar sin lilla tid. Dessutom så har vi två små grabbar som gärna vill hjälpa till. På gott och ont. Josef har då kommit på att de borttagna listerna är perfekta ramper att köra bilarna ner för.

Jag och Josef åkte efter förskolan och handlade lite mat och självklart så somnade han till en stund i bilen. Detta är inte bra för jag har precis avslutat ett läggningsmaraton, klockan är snart tio. Han gjorde allt för att inte somna idag. Han skulle läsa alla böcker tills jag sa stopp, skulle dricka vatten, gå och kissa (tre gånger) samt låg och pillade på mina prickar i ansiktet. Jag fick spader efter en stund så vi gick till soffan och tittade på fotboll. Efter 30 min så hade han lugnat ner sig lite och vi gjorde ett nytt försök. Denna gång skulle han bara upp och kissa en gång på toa (det kom riktigt mycket så det var ju bra). Sen låg han och snurrade runt runt innan han tillslut gav upp. Jag säger det igen, denna pojke får inte längre sova dagtid…

Som ni förstår så drog jag nitlotten som valde att lägga storkillen men Melvin hade tydligen också rullat runt och busat en hel del innan han gav vika.

Jag hade tänkt att jag skulle plugga lite ikväll men det verkar som att jag fastnat framför datorn. Jag kan då meddela att jag fick ett till A på min senaste inlämning som jag skickade in i fredags och nu återstår endast en inlämning och en muntlig examination innan jag är helt klar med kursen.

Idag så har vi jobbat på ordentligt i sovrummet. Jag lånade grannen släp på morgonen och åkte till bygghandeln och köpte virke. Medan jag var borta så rev R väggen in till Josefs rum. Melvin låg ute och sov och Josef var med farmor och farfar på stan. Sedan så har vi städat bort allt byggmaterial och rengjort för imorgon så tänkte vi börja regla upp den nya väggen.

Vi har också hunnit med att leka lite med Annelie och plaska i vattenpölarna ute.

Pojkarna har även roat sig en hel del med presenterna som pappa hade med sig hem igår. Josef fick en ny bil och Melvin en liten hund på hjul från Brio. Även till mig så hade han köpt en present, en tunika/klänning. Ingen som jag hade köpt själv i butiken men när jag prövade den så var den ofantligt fin på mig, så han har kanske bättre smak än vad jag trodde… 

Hela staden kokar av lycka, äntligen efter 35 långa år så är Skellefteå återigen på toppen. Det har varit många år av motgångar men sedan början på 2000-talet så har laget sakteligen börjat hämta sig uppåt i tabellerna. Jag minns de spännande åren när vi slogs för att ta oss upp till elitserien. Vi hade då nyligen flyttat till Gävle och min sambo var så frustrerad för att nu äntligen var det dags att ta klivet och så var vi 60 mil bort. Men vi lyckades ta sig dit och eftersom även Brynäs var i elitserien så fick vi se några matcher ändå.

Jag glömmer aldrig en specifik match som jag följde med och tittade på. Jag tror att det var 2006 när Brynäs tog emot Skellefteå på hemmaplan. Vi hade köpt sittplatser och satt på långsidan omringade av massa gubbar. Det var en ganska så fysisk tuff match med många fula tacklingar. R blev vid ett flertal tillfällen irriterad och ställde sig upp för att skrika ut sin ilska. Då hör vi gubbarna på raden bakanför oss; ”Sätt dig ner pojkrackare, det här är faktiskt sittplats!!!” Vi blev alla chockade över denna kommentar för skelleftebor är vana att visa känslor, speciellt när det kommer till hockey.

Vid min allra första hockeymatch så stod jag som ett fån vid sidan om klacken. Jag kunde inte sluta skratta och titta förundrat på folket runtomkring. Så mycket av matchen såg jag inte utan jag var mest fascinerad av publiken.

Jag undrar hur dessa surgubbar reagerat om de varit vid Skellefteå kraft arena nu under slutspelet när hela hallen ställde sig upp och hoppade? Vi skulle ha bjudit hit dem och visat hur riktiga supportrar stöttar sitt lag. Inte med hjälp utav ”klappor” i alla fall, för vi är så mycket bättre än så…

Nu så låter det som att jag är ett hängivet Skellefte fan som ser varje match och bär gulsvarta kläder på matchdag, men det är jag inte. Däremot så är jag numera Skellefteåbo och stolt över min byggd. Sen så är jag fruktansvärt glad för alla dem som troget spelat, hejat och stöttat detta lag. Ni är så värda detta guld!

Ikväll så tas spelarna emot på torget i stan och det skulle inte förvåna mig om minst 20 000 trogna supportrar dyker upp. Vi får väll se. Men festen lär fortsätta hela natten lång…

Många tror säkert att det kan vara ganska ensamt att vara mammaledig i en liten by med bilavstånd både till livsmedelsaffär, caféer och shopping. Men faktum är att det är precis tvärt om att leva i lilla Kusmark.

Ett bra exempel på detta är att Janette vid 9:45 skrev på facebook; ”Någon som är sugen på kaffe?” Både Jessica, Erika och jag själv var där innan klockan slagit 10:00. Trevligt att få sitta en stund och snacka strunt med brudarna medan barnen lekte på golvet.

Kontentan av det hela är att vill man socialisera lite så är det alltid någon hemma. Och jag har då alltid kaffepannan kokande, så står man ut med att det inte är städat så är det bara att dyka upp!

Det kommer bli många förkylningar i framtiden!
Vi gick ut en sväng för att börja klippa ner lite blommor. Jag vänder mig bort i max 1 min och när jag tittar tillbaka så har ungen sparkat av sig tofflorna och sitter och leker med stenarna.