En gyllene regel vid 16:00 på eftermiddagen är att aldrig, aldrig, aldrig släppa uppmärksamheten från storkillen. Medan jag satt bredvid han och skrev mitt förra inlägg så lyckades han somna ändå. Och en Björn som väl somnat går inte att väcka. Han får välö sova en halvtimme innan jag måste skaka liv i han för annars så kommer då hela kvällen bli förstörd.

Vi har aldrig firat denna dag speciellt mycket och i år så blir det ingen skillnad.
Det är då trevligt att det finns en hjärtedag då man uppskattar sina nära och kära lite extra det säger jag inget om.
För att hitta på något roligt när Josef kom hem från förskolan så hade jag förberett att vi skulle baka chokladbollar. Vi fick ihop några bollar men hjärteströsslet som jag köpt skulle absolut inte få sättas på och när vi var klara så satt han bara och vaktade sina tallrikar och varken han eller jag fick äta. Det märks att det inte är jag som bestämmer här hemma. Jag får väll smygäta någon när han somnat ikväll! Melvin tyckte då om sin mangopurre.

Fyra barn var de på förskolan idag när jag kom och hämtade vid 15:00. Tydligen så går det vattkoppor och feber och därvid många borta.
Sådana otrevligheten vill jag inte att barnen ska få så jag funderar allvarligt på att hålla storkillen hemma imorgon bara för att minska risken. Men å andra sidan så ska första inlämningsuppgiften i fysiken vara inne på fredag och jag måste bli klar med den. Hoppas då att alla som har sjuklingar därhemma håller de hemma en dag extra så att vi slipper bli smittade.

Jag tror att jag har wabbat tre dagar sen Josef började förskolan (på 1 1/2 år) vilket är riktigt bra. Men bara för att jag nämner det så kommer vi säkert åka på otrevligt.

Vid 2 1/2 år så blir barnen kallade till tandläkaren för första gången.
Idag så var det Josefs tur och jag har sett fram emot det med lite ångestfyllda känslor då varje tandborstning hemma är en blodig kamp.

Vi fick en jätte gullig tandhygenist som är van att handskas med barn men det spelade ingen roll hur mycket hon trixade och försökte lura han till att bli intresserad och vilja gapa. Josef ville inte visa hur många tänder som finns i munnen och så var det bara.
Som tur är så är det inget måste vid första besöket utan tanken med besöket var att han skulle få bekanta sig med miljön och jag skulle bli informerad om hur viktig tandhälsan är. Döööö, det vet jag redan men jag lyssnade snällt ändå på allt hon sa.

Det var roligast att leka i väntrummet vilket inte var speciellt oväntat men mycket bra då vi ska dit på fredag igen för Melvins 6-mån koll.

Det är så många frågetecken i mitt liv just nu och stora beslut som ska fattas att jag känner mig alldeles snurrig.

Ni som brukar träffa mig i verkliga livet har säkert märkt att jag blivit disträ och tankspridd men det är för att inuti huvudet så surrar de små hjärncellerna för fullt.

Hur framtiden ska se ut är svår att sia om men jag tror bestämt att alla har en chans att påverka sitt öde i de val vi dagligen gör.

Hur barnens framtid kommer att se ut är svårt att veta idag och även om jag kan läsa mig till fakta och lyssna på andras erfarenheter så är det omöjligt att sätta sig in i framtiden. Jag vet att vi kommer få lite speciella utmaningar som inte alla föräldrar har men vad och hur mycket går inte att säga idag. Jag väljer att leva i nuet och ta dagen som den kommer.

Eftersom jag har sagt upp mig och slutat som fastighetsmäklare så har jag inget arbete att gå tillbaka till efter föräldraledigheten. Det är därför som jag nu studerar så att jag till hösten förhoppningsvis kommer in på Byggnadsingenjörsutbildningen. Att både jag och R ska sitta och pendla 14 mil (enkel väg) varje dag är en omöjlighet. Då kommer vi aldrig att få se våra hjärtan på veckorna. Att sälja huset och flytta har därför länge varit uppe för diskussion. Men att flytta från ett hem som man älskar och en boendemiljö som både är bra för barnen och oss själva är skrämmande. Att vi sen mest troligen skulle göra en förlustaffär med tanke på dagens marknadsvärde känns inte så roligt.

Men då fick jag en tanke idag som inte har slagit mig tidigare. Går det att studera på distans? Och mycket riktigt så går det att göra detta via Mittuniversitetet. Jag som hade ställt in mig på att vi flyttar härifrån i sommar har nu fått något helt nytt att grubbla på.

Jag kommer att återkomma till detta för nu så måste jag och R noggrant prata ihop oss om hur vi vill att livet ska se ut de närmaste åren.

Alla dessa små andra tankar som surrar i mitt huvud som jag skrev om tidigare är följande:
Skola
Boende
Sjukvård/habbilitering
Förskola/föräldraledighet
Operation
Bråk med försäkringskassan
Socialstyrelsen
Vårdbidrag
M.m

En intensiv men rolig dag har det varit.

Eftersom ingen utav oss är vidare pigg på morgonen så ligger vi och myser och halvsover in i det längsta. Att ha en tv i sovrummet kan säkert diskuteras men vid dessa tillfällen så är den guld värd då barnprogrammen är nära tillhands.

Jag lagade idag gåstolen så att Melvin äntligen når ner med fötterna och det var en nöjd liten kille som sabbade tågbanan som Josef och jag byggt upp när han hoppade framåt. Att binda ihop bilen med stolen blev även det populärt vilket ni ser på bilderna.

Efter lunch så åkte vi hem till födelsedagsbarnet Lo som fyllde 3 år idag. Busa och äta Jessicas goda tårta kändes som en bra start på eftermiddagen.

Efteråt så åkte vi vidare mot kåge för att hälsa på Helena, Magnus och Neida i deras nya hus. Och där slank det ner ytterligare fika i våra magar.

Lite bråttom hem blev det eftersom Josef och R skulle iväg till gympasalen och leka vid 17:30. Till middag så gräddade vi därför våfflor så att de snabbt skulle få nått i magarna.

Melvin som sovit 10 min på förmiddagen och 15 min på eftermiddagen var nu dödstrött men ville ändå inte riktigt komma till ro. Efter att vi duschat av oss och var på väg i säng så utbröt det ett smått kaos. Josef hade mest troligen druckit och fikat alldeles för mycket så middagen landade på vardagsrumsmattan. Melvin som jag äntligen fått till ro i sängen vaknade och var fly förbannad. När spyan var upptorkad och barnen slutat gråta så kom vi äntligen i säng. När jag skulle släcka lampan så ramlar Josefs vattenflaska i golvet och allt vatten rinner ut. Skit, mera torkande! R hade åkt iväg och tränat innan detta kaos vilket kändes sisådär just då.

Nu sover barnen och jag ligger död i soffan med vetskapen om att diskberget är enormt och skolböckerna skriker efter mig.

Nåja en ny dag är det imorgon.

ALLDRIG i livet att jag skulle hoppa ner i älven och simma denna årstid. Men tydligen så finns det en hel del folk som verkar tycka att det är jätte roligt för i helgen så har det årliga vintersimmet hållits i Skellefteå.

(Lånad bild av Sofie som var där och beskådade spektaklet)

En gott och blandat påse, fem bullar, fyra kex, och fruktsallad. Detta är vad vår tvååring åt till mellanmål idag!
Hur allt detta kan rymmas i denna lilla mage är en gåta för mig.

Innan vi fick gäster idag så var jag och storkillen på Ica och handlade och det är en riktig utmaning att få ner rätt saker i kundvagnen. Vänder man uppmärksamheten åt något annat håll i två sekunder så kan det ligga köttbullar och svartpeppar där som inte alls stod med på inköpslistan. Lite kompromissande blev det när han hittade en dinosaurie och den fick följa med hem.

Nu så har vårt främmande från Umeå precis lämnat oss och vi ligger döda i soffan allihop. William som bara är två dagar yngre än Melvin är även han ett litet charmtroll och mamma Susanne är alltid lika rolig att umgås med. Åh pappa Andreas var inte så tokig han heller.

Ikväll så blir det mys med familjen framför melodifestivalen och snart så åker köttbiten in i ugnen. Synd att jag hällde ut det sista rödvinet för det hade nog smakat bra. Med godisskålen är då ordentligt påfylld så vi ska nog klara oss.