Barn på vift

Min fyraåring vill slita sig från navelsträngen och jag får ett flertal nervsammanbrott varje dag nu. Här på lägret så har han blivit en liten rymmare som är borta så fort jag vänder uppmärksamheten åt annat håll. Än så länge ”rymmer” han till spelhörnan, tven under trappen eller gymnastiksalen så det är inte så många ställen att genomsöka. Så länge han säger till vart han tar vägen så tycker jag att det är okej och jag tränar på att våga lita på att han stannar där. Men det märks att killen nu vill vara stor, han vill betala sin glass själv och gärna ta hand om nyckelkortet till rummet (det får han dock inte) och det är fantastiskt tycker jag. Men frihet under ansvar är en svår balansgång och även om jag vill ge min pojke chans att växa så tar det emot. Ibland så är jag ”dumma mamma, jag tycker inte om dig” och ibland så säger han ”mamma du är bäst” kanske precis som en fyraåring ska vara…

Idag så har vi lyssnat på föreläsningar om dysmeli och då fick jag på förmiddagen hjälp med barnvakt åt Josef och på eftermiddagen så satt han med en kompis utanför och såg på Ipaden. Där emellan så var pysselstugan öppen så då målade vi och gjorde en ansiktsmask som såg ut som en apa.

På kvällen så var det grillbuffe men kökspersonalen hade inte tänkt till för det var bara fläsk som serverades och en oätligt stark linsgryta som vegetariskt alternativ. Efter en utskällning från föreningens ordförande så fick vi i alla fall några sojakorvar och pommes. Så barnen fick lite energi och lekte två timmar till i gympasalen innan vi gjorde natt.