Eftersom att vi ska fira julen hemma i år och nästan hela släkten kommer att komma så har jag haft lite småpanik angående hur vi ska rymmas.

På dagen idag så var jag och R och tittade på lite köksbord på möbelaffärerna och jag har även surfat runt för att se vad som finns på nätet. Problemet är det att jag vill ha ett köksbord som rymmer minst 10 personer och då är inte utbudet så stort. På de lokala möbelvaruhusen så finns det bord men de är inte billiga… Så länge som vi har barn som hugger med gafflarna i bordet så har jag inte tänkt att lägga ut massa pengar, utan jag vill ha ett billigt, stort och funktionellt bord.

Jag har faktiskt länge funderat på att införskaffa ett för när vi exempelvis har haft kalas hemma så har det varit trångt. Jag hade nästan bestämt mig för ett bord från Ikea som heter Norden och är 220-260 cm men när jag började mäta hur det skulle se ut i köket så fick jag ge mig. Det blir alldeles för trångt att passera när jag har diskmaskinsluckan öppen. Det fick istället bli Ikeas bord Bjursta som är 180-260 cm långt. Med en liten tanke på att det även var över 1000 kr billigare och då passade jag även på att beställa några klappstolar.

Jag vet att när min kära mor läser detta inlägg så sitter hon garanterat och svär åt mig, för hon avskyr nämligen Ikea. Men kära mamma, när jag någon dag blir rik så lovar jag dig att jag ska köpa ett ”ordentligt” bord. Men så länge barnen är små och jag inte vunnit på triss så älskar jag Ikeas slit och släng system. Så de så!

Detta inlägg riktar sig till släkten om ni möjligtvis har idétorka på vad pojkarna önskar sig i julklapp så titta nedan.

I eftermiddags så var vi hem till Sofie, Olov och Hjalmar för att fira Sofies 30-års dag. Mycket gott fika bjöds vi på och riktigt trevligt sällskap.

Ingen i Skellefteområdet kan väll ha missat denna lilla killes tragiska bortgång. Det är så fruktansvärt orättvist och hjärtskärande när framförallt barn drabbas av sjukdomar. Cancer är en komplex sjukdom och med rätt resurser i rätt tid så kan läkarna göra mycket men ibland så går det bara inte. Denna lilla pojke är jämngammal med min Josef och det är extremt svårt att sätta sig in i föräldrarnas extrema sorg och saknad.

Min sång till Olle är skriven och sjungs av hanns far och ni kan se den nedan. Vila i frid lilla Olle!

Det har varit en fantastiskt rolig vecka i Sthlm men när jag kom hem igår så kände jag hur tröttheten bara exploderade.

När vi landade igår så stod inte farfar där och mötte oss som vi bestämt och ilskan och paniken växte när jag förstod att jag inte hade en chans att lyfta av väskorna från bandet. Jag hade fullt upp med att hålla koll på josef så han inte skulle springa ut till parkeringen.
Både farfar och R han få ordentliga utskällningar innan jag förstod att R tänkt överraska oss och var påväg men fastnat i trafiken. Som tur var fick jag hjälp med väskorna och han kom strax efter.

Jag la mig i soffan vid åtta och efter det så tog jag mig inte upp. Josef kröp ner med mig i sängen och somna han med.

Idag så har jag bara tagit det lugnt och packat upp kläder.

Borta är jätte bra men hemma är faktiskt bäst! Det tyckte även Josef som blev bombarderad av kramar från de andra barnen när vi kom till dagis idag.