Ett glas gott rött framför en västernfilm blir en underbar avslutning på en underbar dag som jag får berätta mer om imorgon.

Tvååring tvingas flytta hundra mil | Nyheter | Aftonbladet.

Jag blir så illa berörd när jag läser ovanstående artikel som finns på Aftonbladets hemsida.

Den handlar om fosterhemsproblematiken som vi har i detta land och att det är våra barn som får ta den stora smällen. Denna tvååriga flicka blev placerad i fosterhem när hon var 7 månader gammal och har vad jag kan läsa mig till fått växa upp i en trygg och kärleksfull familj. Nu så har kommunen beslutat att hon ska flytta tillbaka till sin hemort där biologiska mamman bor. Hon ska få bo i samma fosterfamilj som sin halvbror.

Det som upprör mig mest är hur kommunen tänkte för 1 1/2 år sedan när de beslutade att separera på syskonen och sätta dem i olika familjer? Idag så har denna lilla flicka hunnit rota sig och bygga en trygghet hos sina nya föräldrar. Det skulle inte förvåna mig om hon kommer att få stora psykiska problem på grund utav detta.

Jag kan inte ens föreställa mig hur det skulle kännas om någon kom och tog våran Josef ifrån oss. Hade jag inte haft Melvin så hade jag inte haft mycket kvar att leva för.

Min farmor och farfar var på 50 och 60-talet ett akut jourhem för barn vars föräldrar inte kunde ta hand om dem. Jag har hört många fina berättelser om dessa barn men även hur jobbigt det var att lämna ifrån sig dem. Farmor visste dock att detta enbart var under en begränsad tid tills kommunen hittat ett familjehem till barnen men de hade ingen aning om hur lång tid det kunde ta.

Jag beundrar verkligen alla dessa människor som ställer upp när det inte finns någon annan utväg och ger alla dessa barn den kärlek som de behöver.

Jag har själv erfarenhet av hur svårt det är att hitta familjer till barn som behöver akut hjälp. För ganska precis två år sedan när Josef bara var tre månader så blev jag uppringd av en tjänsteman. Han hade ett akut problem: fyra barn hade blivit tvångsflyttade från dem biologiska mamman och befann sig på Arlanda. Han hade ordnat boende åt tre av barnen men visste inte vad han skulle göra av det fjärde. Det han frågade mig var om jag om tre timmar kunde åka till flygplatsen och hämta detta barn och låta det bo hos oss tills han löst situationen. Jag blev extremt chockad och sa att jag var tvungen att resonera med min sambo förs. Jag älskar verkligen barn men som nybliven mamma så har jag ingen erfarenhet av 4-åringar och jag hade ju ingen aning om vad hon varit med om. Vårt gemensamma beslut blev att tacka nej med hänsyn till barnets bästa.

En dag senare så ringde jag upp för att höra hur det gått och lyckligtvis så hade dem familjen som skulle ta de tre övriga barnen även tagit det fjärde.

Det som upprör mig i detta fall är hur man ens kan fundera på att separera syskon från varandra? Det är väll trauma nog att skiljas från sina föräldrar.

Så här ser verkligheten ut i Sverige idag! Kommunerna kämpar för att hitta bra fosterhem men utbudet är inte stort. Det behövs fler familjer som ställer upp men det är nog sannerligen inte lätt att rekrytera familjer när man får läsa om baksidan och det dåliga resonemang som förs.

Lugnet har nu lagt sig och pojkarna sover äntligen, så strax så ska jag slå mig ner och dricka en kopp te och fortsätta med mitt nya pyssel som jag håller på med. Borde snart vara färdig med allt pill och då ska jag visa resultatet.

Först en kort resumé om hur våra kvällsrutiner börjar arta sig.

Efter middagen så badade vi lillebror (Josef tog ett sugrör och sprutade vatten på han, men det räknas som att hjälpa mamma) sen så duschade han och jag medan Melvin fick sitta i babysittern och titta på. Så länge jag sjunger sånger så sitter han förnöjsamt och tittar på oss. Vackert är det då inte och jag börjar tröttna på blinka lilla stjärna och bä bä vita lam så jag måste plocka fram sångboken och uppdatera mitt minne efter fler barnsånger.

Sen så är det tv tid mellan 18:00-19:00 (Disney Junior) och där är den absoluta favoriten för tillfället Jake och hanns glada pirater. Efter detta så har vi nu beslutat att ungen inte längre får se mer på tv, varken stor tven, telefonen, datorn eller ipaden.

Istället så bygger vi med lego eller leker med bilarna och hänger upp tvätten. Vid 19:30 är det kvällsmacka/mjölk och efter det tandborstning.

Sen så läser vi ALLA sagorna i bokhyllan och har inte Melvin redan somnat så får han vara med. Ikväll så var han vaken och jag märker på dem bägge hur mysigt och roligt de tycker att det är.

Vid 20:00 släcks lampan och godnatt musiken åker på. Det är här mitt bekymmer har startat med att Josef springer upp från sängen och vi måste gång på gång leda han tillbaka. Idag hade jag problemet att inte heller Melvin hade nån vidare lust att sova. Mjölken var dock slut i brösten och han blev fly förbannad på mig när det inte kom nått och nappen vägrade han ta. Mitt i detta så lägger Josef ett stort skitkalas och inte vill man sova med bajs i byxan så det vara bara att ta tag i det medan Melvin låg skrikande i vagnen. Då var det bara att börja om från början och slå på musiken igen. Efter en ny vända till kylskåpet för att fylla på Josefs mjölkflaska och några turer fram och tillbaka till dörren så bestämde de sig plötsligt båda två för att nu är vi redo att sova. Klockan var då strax efter 21:00.

Josef har faktiskt blivit lite bättre på att snabbare komma ner i varv sen vi införde tv förbudet och igår så steg han inte upp en endaste gång efter att jag släckt.

Jag ser ett ljus i tunneln! =)

Två dagar innan dedline sitter jag nu och fyller i namnanmälan som ska skickas till skatteverket. Varför vi är så sena beror på att min kära sambo har haft lite beslutsångest men nu är funderingstiden över.

Melvin kommer att heta; Melvin Isak Sami Chebil.

Det är svårt att sätta namn på barn tycker jag. Man går och funderar under graviditeten på tänkbara alternativ men det är först när barnet kommer ut som man kan se om namnen verkligen passar. Ska jag vara ärlig så var jag så säker på att det var en flicka i magen så pojknamn hade vi inte funderat så mycket på. flicknamn hade vi däremot flera bra förslag. När sen Melvin kom så blev det så mycket kring allt det andra så vi han aldrig sätta oss ner och prata ordentligt. Två veckor tog det innan vi hade bestämt att han ska få heta Melvin, vilket i sig inte är så farligt lång tid tycker jag.

Betydelser och varför vi valt just dessa namn får jag berätta en annan gång för nu så ska vi iväg och hämta storebror.