10 röda rosor kom mina älsklingar hem med idag. Sen lagade vi en god middag och tog en kvällspromenad. Livet är rätt fint ibland 😉

När jag var till tandläkaren i torsdags för att fortsätta rotfyllningen av min tand så hör jag hur sköterskan börjar berätta för tandläkaren hur orolig hon är för att hennes 7 månader gamla barnbarn inte lärt sig krypa än. Sen så pratar de om hur viktigt det är för barn att lära sig krypa för utvecklingen, men de konstaterar samtidigt att alla barn faktiskt inte kryper.

Tankarna börjar surra i mitt huvud.

1: Josef kröp aldrig utan hasade sig fram på rumpan. Långt efter att han lärt sig gå började han krypa när vi lekte. Och inte är det något som helst fel på hans motorik idag.

2: Melvin kommer aldrig att krypa för det är fysiskt omöjligt. Men även han hasar på rumpan och om några månader så kommer även han att gå. Han gör ju sitt allra bästa utifrån sina förutsättningar.

Sen så säger hon en sak som säkert inte menas illa men det blev så fel i mina öron. ”Det är då tur att hon verkar ha allt klart i huvudet”.
Hur menar hon då? Självklart så är det jätte bra! Men tänk om så inte varit fallet? Vad hade hon då stått och beklagat sig över?

Jag träffade en jätte go liten 3-årig i somras och hennes föräldrar hade säkert blivit överlyckliga av att få höra henne säga mamma eller pappa. Kanske fått ett leende då de sjungit en sång eller bara fått en smekning på kinden. Vad de skulle göra om hon än dag lärde sig krypa vet jag inte. För den dagen kommer mest troligen inte att komma.

Men jag hade alla möjliga saker i munnen under denna konversation så jag kunde inte yppa ett ord. När jag väl fått bort alla saker, 45 min senare så var jag lugn och orkade inte prata. Utan jag tackade för mig och gick.

Alla är vi olika och vi gör så bra vi kan med de förutsättningar vi har. Ingen är en bättre eller sämre människa för att de inte klarar vissa saker.

Stor kram till dig Minna

(Ps. Man får absolut klaga om vad som helst, men tänk på i vilket samband och till vem du beklagar dig för)

Ibland så är livet lite tungt men äppelchips, favorit brödet och mys med barnen gör det betydligt lättare 😉

Idag så har snoret runnit och huvudet dunkat. Jag vill inte bli mer sjuk för imorgon så börjar jag skolan och barnen ska på förskolan. Som tur är så har de klarat sig från denna förkylning. R går omkring och småler åt mig för han tycker att jag är värre än 10 män när jag blir sjuk. Jag kan inte annat än hålla med, men det är faktiskt synd om lilla mig…
Nu har jag tänt en brasa, kokat te och svept in mig i en tjock filt.

Melvin har varit glad idag. Vi har borrat och satt in en till tilluftsventil vid öppna spisen. Då fick han ha hörselkåporna och dessa ville han sen inte ta av sig.

Efter en dag på leklandet Leos så behövdes det en bra kvällsserie, så hjärnspökena fick lugna ner sig. Serien som vi börjat se heter orange is the new black och finns på Netflix. Den handlar om ett kvinnofängelse och jag tycker att den är rätt så bra. God natt och trevlig helg!

Idag så åkte vi alla in till stan för att besöka den årliga matfesten. Detta är ett evenemang som jag älskar betydligt mer än den stora festivalen som ordnas.
Det är inte överdrivet stort men det räcker till för mig. Dagtid så är det mattält, skördemarknad, saluhall och föreläsningar. På kvällen så är det öltält med underhållning. I år så nöjer vi oss med ett dagsbesök vilket blev en trevlig liten utflykt.
Jag åt en helt suverän hamburgetallrik som definitivt var värd sina 95 kr. Till efterrätt så köpte vi färska munkar och hjortronmarmelad. Från skördemarknaden så köptes det morötter.
Lite lek i parken han vi också med innan vi begav sig hemåt.

Jag måste berätta om en liten rolig incident som inträffade. Jag stod och pratade med tre uniformklädda poliser när jag plötsligt ser hur Josef smugglar ner en klubba under vagnen. Jag blir röd i ansiktet och pojken får sig en tillsägelse. Dåligt valt tillfälle att snatta tyckte jag!!! Tur att jag kände poliserna väl och de log glatt.

Igår så åkte jag och Melvin på en liten roadtripp till Sundsvall.
Först så hade vi dock ett besök på lasarettet i Umeå ang skoliosen där vi diskuterade lite kring korsettalternativen.
Väl nere i Sundsvall så tog vi den vanliga Ikea svängen och jag köpte ett skrivbord med lite tillbehör.
Därefter så åkte vi hem till mamma min som hade ordnat en kräftskiva. Båda mina systrar med pojkvänner var där och det blev en otroligt trevlig kväll.
Idag så begav vi oss dock hemåt igen och min lillasyster Cissi och Jean följde med. Tyvärr så blev Fridas kille sjuk så de stannade kvar. Vi är lite trötta efter resan, så har vi tagit det lugnt ikväll och laddar inför morgondagen.

I går så bjöd vi över närmsta vännerna här i byn på lite födelsedagsfika. Båda pojkarna har ju nyligen fyllt år och vi ville bjuda på lite tårta. Josef älskar att baka tårta och började tjata redan vid nio om att det var dags.
Innan vi drog igång så åkte jag en snabb sväng till klädbytardagen för att se om jag kunde fynda något. Ett par varma vinterstövlar och ett par byxor till Josef var allt jag fann denna gång.
På kvällen så åkte jag och hämtade mina osålda kläder och pengarna. Runt hälften såldes och några hundra + blev det i kassan.

Igår så hade vi merparten av föräldrarna och barnen från Josefs föräldrargrupp på besök. Våra små bebisar är nu 3 år, hur det nu gick till? Jätte roligt att så många kunde komma då vi inte ses lika frekvent längre. Vi grillade och satt ute på altanen hela kvällen. Barnen sprang omkring och lekte men knoppade in en efter en allt eftersom timmarna gick. Vid midnatt hade de sista gått och vi kröp ner i sängen.