Äger man inga egna Bayblade så fungerar det lika bra med skålar!

Idag så fick jag sätta mig ner med en av Melvins fröknar och prata igenom hur allt fungerar på förskolan. Hur trivs han? Vad gillar han att göra? osv. Allt känns bra med förskolan just nu och det var även deras uppfattning. Melvin är en glad och social liten kille som är duktig på att kommunicera och berätta vad han vill.

Josef i sin tur var så söt när jag lämnade honom. Han sprang raka vägen fram till sin kompis Casper och gav han en stor kram. Anledningen till att han var så glad är att Casper äntligen efter många veckors prat kom hem och lekte hos oss igår kväll. Torsdagar har annars varit ett problem med lämningen eftersom han blir så svartsjuk på Melvin som får gå raka vägen till gympasalen och leka. Men idag så hade jag två lyckliga små pojkar som vinkade glatt då jag gick.

En liten video från i förrgår lägger jag också upp då vi testade nya appar på ipaden.

Skolios i sig är inte så ovanligt men inte trodde jag att världens snabbaste man hade det. Det kanske inte är så mycket förskjutning men ändå!

Jag kom precis på att idag blir Melvin 1 1/2 år. Grattis på din halvdag älskade lilla unge! Josef blev 3 1/2 den 1 februari och även han får en liten puss i efterskott.
Två små hjältar har vi hemma idag. Föreställande spindelmannen och power rangers. (Svårt att inte få suddiga bilder då det är full rulle hela tiden).

Igår så var det då alla hjärtans dag, en dag som enligt mig är till för att ge lite extra uppskattning till sina nära och kära. Ett kommersiellt påfund då varje dag borde vara en hjärtedag, och de senaste åren så kan jag erkänna att jag dissat denna dag ganska hårt. Men i år så fick jag ett ryck och eftersom pappa R varit borta sen i måndags så ville jag hitta på något roligt. Barnen som var lediga från förskolan åkte med mig till affären för att handla lite mys inför kvällen. Vi köpte lite ingredienser så vi kunde göra bakelser och baka egen pizza till middag. Sen så gjorde vi ett besök på den lokala inredningsaffären. Där fick vi syn på vita små hjärtan och en liten sten som det stod pappa på. Barnen fick när vi kom hem dekorera hjältarna som de ville med färg och glitterlim. De var så stolta och pappa blev jätte glad då han kom hem.
Det blev lite tajt att hinna till Melvins habiliteringsbad så vi hoppade över det och hade en lugn eftermiddag/kväll hemma istället.
Stor kram till alla er där ute och hoppas ni hade en bra dag oavsett om den firades eller inte.

Istället för att åka och köpa en stor godispåse att tröstäta efter tentan så gjorde jag ett besök i stans legobutik. Det är en liten specialbutik som är en av fåtalet i landet. De säljer Lego i alla dess varianter och har ett extremt brett sortiment. Dessutom så har de utställningar av färdigbyggda kreationer. Jag måste ta med Josef dit någon gång för jag tror verkligen att han skulle uppskatta det lika mycket som jag gör.
Men lego är dyrt så det blev en liten förpackning denna gång, men nu har vi något att pyssla med under morgondagen då barnen är hemma.
Jag rekommenderar alla legofantaster att åka dit och om inte plånboken tillåter det så kan man ju alltid beundra och drömma.
En liten parentes som bevisar att butiken är unik är att till och med legofantasten Stefan Holm har gjort sig besväret av ett besök.

Dagen har till stora delar spenderats i soffan framför OS, med skolböckerna i knät och en stor kopp kaffe. Nu tror ni säkert att det inte blev så mycket pluggande men faktum är att jag har tenta i matematik på torsdag så mellan sprintåken var jag extremt fokuserad…
Jag hämtade pojkarna vid 15.30 och väl hemma så har vi lekt med tågbanan, badat, ätit rester från gårdagens middag och sett lite tv. Farmor kom över och hängde med oss en stund också.
Vid läggning så har nu Josef kommit på den smarta idéen att när jag lägger Melvin så vill även han vara med. Då får han sitta i min famn på kudden intill sängen och lyssna till musiken. Två kvällar i rad har han nu somnat i denna position och jag har bara behövt lägga över han i sin säng då Melvin också gett upp. Jag försökte idag att få Josef att lägga sig på madrassen bredvid sängen men efter 2 min så konstaterade han att det var mysigare att få gosa med mamma. Melvin som ska vara i min famn gärna dygnet runt skäl mycket gostid från storkillen, och då jag är själv med barnen så tycker jag att detta är en perfekt lösning för oss just nu.

Att OS nu dragit igång märks ganska tydligt i vårt hem. Tv har varit igång sen invigningen och vi har fått se bland annat två svenska OS silver och tävlingarna i snowboard. Men förutom massa sport så har vi även lagat god mat (bl.a. egna hamburgare och äppelkaka) samt varit på Los 4-års kalas. En vanlig men trevlig familjehelg skulle jag nog sammanfatta det som.

Få saker kan göra mig så arg som okunniga bilister. Hänsyn ska tas till att det definitivt inte är första gången som detta senario upprepat sig.
Händelsen inträffade igår när jag var på väg hem med barnen från förskolan. Vi har en väg som vi måste korsa, i övrigt så är det trottoarer som vi går på hela vägen hem. När vi nästan är framme vid övergångsstället så ser jag hur en bil närmar sig. Det är på gränsfallet att vi hunnit över men eftersom jag har barnen i pulkorna bakom mig så väljer jag att stanna och vänta. Jag markerar tydligt att vi ska gå över men när bilisten nästan är framme så märker jag att han inte saktar ner farten. Då blir jag så förbannad att jag tar ett kliv framåt och sparkar så högt jag kan mot bilen. Eftersom han är på andra sidan vägen så är jag långt ifrån att träffa men sparken kommer i lagom ansiktshöjd med föraren då han passerar. Han tittar med stora ögon på mig och vänder på nacken. Hoppas att han även tittade i backspegeln och såg att vi sedan gick över gatan och fattade min vink. J#vla idiot ville jag skrika men pedagogisk som jag är så lät jag bli eftersom min treåring ofta härmar allt jag säger.
Det som upprör mig ännu mer är att en kvinna på FB skrev om en händelse som utspelade sig förra veckan i byn. Hon stannade då vid ett av övergångsställena för att släppa över en liten pojke då bilisten bakom henne helt plötsligt väljer att köra om. Som tur var så klarade sig pojken men detta hade ju kunna gå fruktansvärt illa!
Så nu har jag fått skriva av mig min aggression lite. Bilden visar för övrigt skylten vid övergångsstället samt hastighetsbegränsningen eftersom det är precis bredvid skolan.

Jag satte mig precis ner framför tven för att se TV4s program En resa för livet. Bara någon minut in i programmet så gråter jag och kan nu inte sluta. Det som berört mig så mycket är Darins besök på ett barnhem i Manilla. Även om jag tidigare idag läst i tidningen om att det skulle vara ett berörande klipp så mår jag dåligt i hela mitt hjärta. Barnen som vi fick se låg fastspända i sina sängar och många av dem låg så dygnet runt. De sa att det berodde på personalbrist och flera av dem var funktionshindrade. Det är omöjligt som förälder att inte bli berörd och jag vill bara åka dit och plocka hem dem allihop. Barnen som var på barnhemmet var i mina barns ålder och när de säger att de funktionshindrade barnen aldrig kommer att bli adopterade så svider det extra. Jag vet bara själv hur mycket närhet och kärlek min lilla ettåring behöver för tillfället. Vad hade han fått för öde om vi bott i detta land? Tanken är skrämmande och min naturliga reaktion är att tränga bort den. Men självklart så måste det födas barn med liknande funktionshinder och vad får de för stöttning och vård? Det här blev lite för jobbigt för mig just nu så jag tror jag avslutar här.
Vi kan inte hjälpa alla men genom att bli faddrar via SOS-barnbyar så kanske vi kan skapa lite bättre förhållanden.