Nu när våren äntligen har kommit så börjar jag vakna till liv och sprudlar av projekt som jag vill göra. R tycker att jag är jätte jobbig som gärna vill göra allt precis nu och startar upp nya saker hela tiden. Han vill gärna göra klart en sak innan vi påbörjar nästa men jag är en sådan person som kan ha tio projekt igång samtidigt. Vi försöker väll kompromissa antar jag och jag har slutat säga vad jag vill göra utan skriver ner dem i en liten bok istället.

Vissa saker kan jag dock inte vänta med och trotts att vi har mycket arbete kvar inne i Josefs rum så ville jag få upp gungställningen och plocka fram cyklarna. Så på förmiddagen idag så klädde vi på oss och gick ut på baksidan. Vi borrade, skruvade och hamrade och ca två timmar senare så var den uppställd och klar. Min roll är alltid att vara arbetsledare och delegera ut arbetsuppgifter medan pojkarna står för arbetskraften. Josef var super duktig och hjälpsam, när jag sa att nu behöver pappa en till skruv så sprang han och hämtade en eller så stod han med hammaren och bankade precis som pappa gjorde.

Efter att pappa åkt till jobbet så plockade vi även fram cyklarna och monterade fast cykelkärran. En sak jag måste tipsa om är cykelpumpen som vi köpte på ICA Maxi igår. Den kostade 50 kr och det är en variant som man trampar på och har en tryckmätare. Helt fantastiskt bra var den. Annars så brukar jag stå och svära när jag försöker fylla på luft med den vanliga handpumpen och tillslut ge upp och gå över till grannen som har en kompressor, men inte längre… Båda pojkarna rymdes bra och jag tror att även Melvin tyckte det var roligt men han var trött och somnade sittandes medan jag cyklade runt kvarteret. Vi får pröva imorgon igen.

Igår så plockade vi även fram grillen och bjöd över några vänner. Mycket trevligt och riktigt gott blev det.

Bilden som jag la upp på Melvins fötter visar de fina sträck som han själv målade dit. Storebror var inte sen på att härmas så även hanns fötter är blåa idag.

Efter några intensiva dygn så är vi nu hemma igen. Vi anlände i tisdags på valborgsmässoafton till mamma i Sundsvall där det bjöds på grillat och andra godsaker. Brasan han vi tyvärr inte besöka men det var inte en allt för betydande förlust. Det var första gången som jag var och hälsade på mamma i nya huset och jag blev förälskad både i området och fastigheten. Jag tror nog att hon kommer att få det bra där.

Igår så påtade vi på i trädgården, var i lekparken och en sväng förbi köpcentret. Dock så undvek jag Ikea eftersom bilen redan var fullproppad med packning. Bauhaus är min nya favorit affär, jag skulle kunna gå där i timmar och titta på inredning, trädgårdsredskap och byggnadsmaterial. Pappa R blev sjuk så han låg dessvärre hela gårdagen i soffan med feber vilket var lite tråkigt men det gick bra ändå. På kvällen så prövade vi att familjebada i bubbelbadkaret och öste på med skum. Pojkarna tyckte inte om när det brusade och bubblade men älskade att leka med skummet.

Josef hade nog kunnat stanna en vecka för när vi var ute och jobbade så var grannbarnen och lekte på sin tomt. De hade en stor studsmatta och ett fotbollsmål. Efter att han stått och stirrat på dem ett tag så frågade de om han ville vara med. Överlycklig liten kille sprang dit och började leka. Sen så stod de på studsmattan i flera timmar medan vi krattade gården. Sen så pratade han om pojkarna och vad de hade gjort resten av kvällen och även idag. Jag kan konstatera att Josef och barn i 8-års åldern går väldigt bra ihop. De tycker att han är söt och rolig och han i sin tur älskar när han får busa och brottas med någon som tål det. Mormor hade även en stor hink med smålego vilket han underhöll sig med hela kvällen.

Vid sex i morse så steg vi upp och började åka tillbaka hemåt igen.  Resan hem gick bra och de sov fram till Umeå då vi lämnade av pappa på jobbet. Sen så åkte vi och hälsade på Britt-Marie på hennes jobb och åt lunch innan vi körde sista sträckan hem. Melvin grät i 45 minuter innan han lyckades somna. Det är inte mycket att göra när man ska koncentrera sig på att köra och vi hade redan vilat i två timmar så jag ville bara hem. Han kommer nog att bli lika duktig i bilen som Josef så småningom men i dagsläget så skulle jag inte bila ner till Tunisien med dem. Detta har vi nämligen tänkt att göra när pojkarna blir lite äldre och låta det ta en vecka ner och en upp så vi hinner se Europa.

Idag så har solen lyst på och jag var inte vidare sugen på att stå inne och jobba med väggen, så istället har jag och Melvin börjat att vårröja i trädgården. Vi har släpat grenar, krattat och börjat ta ner vissna växter i rabatterna. Jag tror att även han uppskattade ett miljöombyte för han satt nöjd och tittade på när jag krattade och lekte med pinnar och stenarna på grusuppfarten. Egentligen så började vi redan i går efter maten. Jag tog Melvin i bärselen och så fick Josef hjälpa till att kasta pinnarna från äppelträden på majbrasan som vi har på kvarteret. Detta var roligt i ca 15 min innan han fick syn på de gamla skrotbilarna som står uppställda på kvarteret så då lekte vi där istället. Men idag så fick jag då bort det lilla som återstod.

Det verkar som att tulpanlökarna som jag tryckte ner i rabatten, som jag sanerade i höstas faktiskt vill komma upp. Oj så roligt om mitt lilla projekt faktiskt skulle ge resultat. Någon vecka till och sen får vi se!

När vi kom hem från förskolan så stannade vi kvar ute och även Annelie och Linnea var sällskapssjuka så de kom och lekte med oss. De hade inte heller några direkta planer för eftermiddagen och kvällen så det slutade med att vi bestämde oss för att äta middag ihop. Pappa Johan skulle köpa med sig pizza på vägen hem och det var två glada 2-åringar som mumsade på av maten. Två trötta men glada pojkar somnade på 10 minuter tätt intill varandra idag.

Det går inte så fort med väggbygget men det går framåt i alla fall. Igår så fick vi upp alla reglarna och idag så har vi satt fast plywoodskivorna och börjat sätt gips. Det är roligt men vi är båda perfektionister och sågar alla bitar med en gammal fogsvans så det tar sin lilla tid. Dessutom så har vi två små grabbar som gärna vill hjälpa till. På gott och ont. Josef har då kommit på att de borttagna listerna är perfekta ramper att köra bilarna ner för.

Jag och Josef åkte efter förskolan och handlade lite mat och självklart så somnade han till en stund i bilen. Detta är inte bra för jag har precis avslutat ett läggningsmaraton, klockan är snart tio. Han gjorde allt för att inte somna idag. Han skulle läsa alla böcker tills jag sa stopp, skulle dricka vatten, gå och kissa (tre gånger) samt låg och pillade på mina prickar i ansiktet. Jag fick spader efter en stund så vi gick till soffan och tittade på fotboll. Efter 30 min så hade han lugnat ner sig lite och vi gjorde ett nytt försök. Denna gång skulle han bara upp och kissa en gång på toa (det kom riktigt mycket så det var ju bra). Sen låg han och snurrade runt runt innan han tillslut gav upp. Jag säger det igen, denna pojke får inte längre sova dagtid…

Som ni förstår så drog jag nitlotten som valde att lägga storkillen men Melvin hade tydligen också rullat runt och busat en hel del innan han gav vika.

Jag hade tänkt att jag skulle plugga lite ikväll men det verkar som att jag fastnat framför datorn. Jag kan då meddela att jag fick ett till A på min senaste inlämning som jag skickade in i fredags och nu återstår endast en inlämning och en muntlig examination innan jag är helt klar med kursen.

Idag så har vi jobbat på ordentligt i sovrummet. Jag lånade grannen släp på morgonen och åkte till bygghandeln och köpte virke. Medan jag var borta så rev R väggen in till Josefs rum. Melvin låg ute och sov och Josef var med farmor och farfar på stan. Sedan så har vi städat bort allt byggmaterial och rengjort för imorgon så tänkte vi börja regla upp den nya väggen.

Vi har också hunnit med att leka lite med Annelie och plaska i vattenpölarna ute.

Pojkarna har även roat sig en hel del med presenterna som pappa hade med sig hem igår. Josef fick en ny bil och Melvin en liten hund på hjul från Brio. Även till mig så hade han köpt en present, en tunika/klänning. Ingen som jag hade köpt själv i butiken men när jag prövade den så var den ofantligt fin på mig, så han har kanske bättre smak än vad jag trodde… 

Hela staden kokar av lycka, äntligen efter 35 långa år så är Skellefteå återigen på toppen. Det har varit många år av motgångar men sedan början på 2000-talet så har laget sakteligen börjat hämta sig uppåt i tabellerna. Jag minns de spännande åren när vi slogs för att ta oss upp till elitserien. Vi hade då nyligen flyttat till Gävle och min sambo var så frustrerad för att nu äntligen var det dags att ta klivet och så var vi 60 mil bort. Men vi lyckades ta sig dit och eftersom även Brynäs var i elitserien så fick vi se några matcher ändå.

Jag glömmer aldrig en specifik match som jag följde med och tittade på. Jag tror att det var 2006 när Brynäs tog emot Skellefteå på hemmaplan. Vi hade köpt sittplatser och satt på långsidan omringade av massa gubbar. Det var en ganska så fysisk tuff match med många fula tacklingar. R blev vid ett flertal tillfällen irriterad och ställde sig upp för att skrika ut sin ilska. Då hör vi gubbarna på raden bakanför oss; ”Sätt dig ner pojkrackare, det här är faktiskt sittplats!!!” Vi blev alla chockade över denna kommentar för skelleftebor är vana att visa känslor, speciellt när det kommer till hockey.

Vid min allra första hockeymatch så stod jag som ett fån vid sidan om klacken. Jag kunde inte sluta skratta och titta förundrat på folket runtomkring. Så mycket av matchen såg jag inte utan jag var mest fascinerad av publiken.

Jag undrar hur dessa surgubbar reagerat om de varit vid Skellefteå kraft arena nu under slutspelet när hela hallen ställde sig upp och hoppade? Vi skulle ha bjudit hit dem och visat hur riktiga supportrar stöttar sitt lag. Inte med hjälp utav ”klappor” i alla fall, för vi är så mycket bättre än så…

Nu så låter det som att jag är ett hängivet Skellefte fan som ser varje match och bär gulsvarta kläder på matchdag, men det är jag inte. Däremot så är jag numera Skellefteåbo och stolt över min byggd. Sen så är jag fruktansvärt glad för alla dem som troget spelat, hejat och stöttat detta lag. Ni är så värda detta guld!

Ikväll så tas spelarna emot på torget i stan och det skulle inte förvåna mig om minst 20 000 trogna supportrar dyker upp. Vi får väll se. Men festen lär fortsätta hela natten lång…

Många tror säkert att det kan vara ganska ensamt att vara mammaledig i en liten by med bilavstånd både till livsmedelsaffär, caféer och shopping. Men faktum är att det är precis tvärt om att leva i lilla Kusmark.

Ett bra exempel på detta är att Janette vid 9:45 skrev på facebook; ”Någon som är sugen på kaffe?” Både Jessica, Erika och jag själv var där innan klockan slagit 10:00. Trevligt att få sitta en stund och snacka strunt med brudarna medan barnen lekte på golvet.

Kontentan av det hela är att vill man socialisera lite så är det alltid någon hemma. Och jag har då alltid kaffepannan kokande, så står man ut med att det inte är städat så är det bara att dyka upp!

Det kommer bli många förkylningar i framtiden!
Vi gick ut en sväng för att börja klippa ner lite blommor. Jag vänder mig bort i max 1 min och när jag tittar tillbaka så har ungen sparkat av sig tofflorna och sitter och leker med stenarna.

idag så är det bara en sak som gäller i denna stad och det är hockey.

När vi var och handlade tidigare idag så bar var annan person en halsduk eller liknande i Skellefteås anda och råkar man tjuvlyssna på en konversation så kan ni vara ganska så säkra på att hockey vid åtminstone något tillfälle nämns. Nu så är vi taggade till tusen och att det skulle sluta med ett äkta Norrlandsderby gör det hela bara extra roligt tycker jag. Skellefteå och Luleå ligger ca 13 mil ifrån varandra och den korta distansen gör att vi har en hatkärlek till varandra.

Nu sitter vi spända framför tven och väntar på första segern!

Efter besöket på Leos så stannade vi till på leksaksaffären för jag ville köpa pärlor så att vi kan pyssla våra egna halsband. Bredvid pärlorna så låg en korg med fiskespel. Nostalgin sköljde över mig och jag var bara tvungen att införskaffa ett. Josef fiskar hemma med snören, hopprep och pinnar så jag tänkte att det här blir perfekt. Att det var så svårt att få den lilla kroken att fastna när fiskarna gapar har jag inget minne av, men kul var det och vi får träna lite så blir det nog bra. Däremot så ska jag ta och sätta eltejp på baksidan där musiken kommer ifrån för annars så kommer jag snart att bli tokig.