En vanlig kväll

Mellan 21-23 varje kväll så har jag min älskade egentid, för då brukar barnen vanligtvis ha somnat.

De senaste kvällarna så har vi lagt oss alla tre i Josefs lilla barnsäng och det är inte många centimeter som man har att ligga på. Barnen älskar numera läggningarna och busar och skrattar åt varandra samtidigt som vi bläddrar i alla böckerna. Det är snudd på att läggningen tar ännu längre tid nu än förr men vi har tidigarelagt det 30 min så nu lägger vi oss 19:30. De speedar upp varandra och Melvin har svårt att sluta skratta åt sin storebror. Någon gång efter 20:00 så brukar vi släcka lampan och för tillfället så är jag placerad innerst, Melvin i mitten och Josef längst ut. Helt enligt Josefs riktlinjer.
Jag vågar inte riktigt släppa dem eftersom Josef snurrar och fäktas en del så en hand vill jag ha vid Melvins huvud. Efter att vi släckt lampan så brukar de sova efter ca 30 min.

Detta tycker jag har fungerat riktigt bra nu när R varit borta i fem dagar. För är man bägge hemma så är det ju enklast att ta varsitt barn.

Ikväll så hade jag lite smått panik när läggningen skulle börja för Melvin var så trött vid 17:30 och gick inte att hålla vaken och sov ca 1 timme. Detta resulterade i att när det var dags att sova så var han klarvaken. Vi släkte lampan ändå men han bara gnällde och ville inte sova. Som tur var så var Josef dödstrött så när jag satte mig upp och matade Melvin så somnade han.

Melvin i sin tur somnade i min famn framför tven vid 21:30.

När jag själv gick och la mig vid 23:00 och tänkte slå på tven och varva ner efter att jag gjort knäcken så kommer en helt förstörd kille springandes. En ordentlig mardröm måste han ha haft för han skakade av gråt. Han somnade då om fort liggandes tätt tätt intill mig.

Jag har inte varvat ner än så därför ligger jag nu och skriver detta inlägg och hoppas på att jag ska bli trött.

God natt!