Ett olustigt samtal

Ett telefonsamtal där man uttrycker några vänliga ord kan betyda mycket för en medmänniska och idag fick jag erfara något riktigt olustigt när jag skulle göra ett sådant samtal.

Det hela börjar egentligen för fyra år sedan då jag i mitt dåvarande arbete var på ett kundbesök hemma hos en äldre man som hade funderingar på att flytta. Det var en väldigt öppenhjärtig man och på något konstigt vis så kom vi varandra nära. Historierna han berättade berörde mig och jag minns så väl att när jag kom tillbaka till kontoret så utbrast jag i gråt. Mina kolleger blev helt förskräckta men lugnade sig snabbt när de fick höra min berättelse.

Efter detta möte så har jag hört av mig till denna farbror ca 1 gång per år för att se hur han har det. Det har alltid varit väldigt uppskattat och givande för oss bägge skulle jag tro. När jag avslutade min anställning på Fastighetsbyrån så har jag vid ett flertal tillfällen efter detta fått hälsningar framförda från gamla kolleger men har aldrig fått tummen ur att ringa upp och säga hej.

Idag så var jag och hälsade på mina forna kolleger och tänkte att idag är dagen som jag ska slå en signal. När jag sätter mig i bilen och ringer numret jag fått så får jag indikationer på att numret inte längre är i bruk. När jag väl bestämt mig för att ta tag i en sak så vill jag gärna få det gjort och därför så ringer jag till boendet där jag vet att ha bor. Efter att förklarat för boendechefen vilket ärende jag ringt i och vilken relation jag har till mannen så får jag till min bestörtning reda på att han alldeles nyligen avlidit.

Åh nej, jag var för sent ute! Fy vilken olustig känsla och jag blev uppriktigt sagt lite ledsen över att jag inte han säga hej då. Även om detta var en person som inte stod mig speciellt nära så dök ändå tanken upp då och då på att man borde höra av sig. Nu så var jag dock försent ute och det bara med två-tre  veckor.

Du hade då levt ett långt och rikt liv och nu äntligen så får du träffa din älskade och saknade fru igen.

Du var en härlig gubbe Henrik Avander och får det nog bra dit du än kommit! Att leva i 98 år är stort och jag vet att du sedan länge var redo att lämna denna jord, men personligen så hade det varit roligt att få överraska dig med en tårta på 100 års dagen.

Vila i frid!

(däremot fick jag tag på min andra lilla gubbe som levde och mår bra) =)