Kyrkogården

Jag och Josef tog en kvällspromenad till kyrkogården för att tända varsitt ljus i minneslunden.

De sista fem åren så har jag haft det som tradition att gå dit samt gå runt och tända ljus som slocknat. Och det är en trevlig årlig ritual som jag tycker om.
När vi var små så brukade vi åka till skogskyrkogården och där kan man verkligen snacka om att det är stämningsfullt!!
Det är så vackert när det brinner och så många tankar till våra bortgångna nära och kära.

Min älskade son tyckte att det var hysteriskt roligt att blåsa ut ljusen som jag tänt och jag är glad att vi var ensamma. På vägen hem så hade vi snöbollskrig och sista biten kröp han på alla fyra genom varenda vattenpöl och lekte hund. Jag vet inte om jag borde berätta det men jag gör det ändå. När jag vänder mig om så lapar ungen vatten från vattenpölarna!!! Jag vet inte var han får alla sina tokiga idéer från men då fick jag nog och lyfte han under armen och bar han hem sista biten. Jag lär väll märka om han är magsjuk imorgon…

Detta var även första gången som jag lämnade Melvin ensam hos farmor och farfar. Men han hade nyss ätit och det blev inte mer än två timmar och allt hade gått jätte bra.