Lycka

Jag fick ett jätte trevligt samtal igår ifrån en tjej som har en liten flicka med dysmeli. Vi har gemensamma bekanta och hon känner även r från barndomen så det var jätte kul att hon ringde och gratulerade till Melvin. Vi surrade på länge och jag fick ställa lite frågor som bara en mamma som varit med om samma situation kan svara på. Allt hinner man dock inte ta på en gång så vi bestämde att vi ska ses här framöver och då tänkte jag även bjuda in Erika och Tobias som fick en liten sötis i sommar med överarmsdysmeli. Jag märker mer och mer att vi är absolut inte själva och det vore så bra om vi kan uppmuntra och stötta varandra. Jag längtar redan!