MITT MIRAKEL

Tiden bara rusar iväg för tillfället. Det är så mycket man vill göra, så många man vill träffa samt prata med och nu sitter jag här på söndagkväll och funderar på vad vi gjorde i helgen egentligen?
Fredagkväll var hemmamys och lördag bestod av innebandymatch, fika hos vänner och middag med svärföräldrarna. Idag skulle vi arbeta på väggen men han sätta upp 8 bräder innan R blev utkallad på övertid. Eftersom barnen var borta så dolade jag på här hemma med radion på högsta volym. Sen kom barnen hem och då byggde vi lego innan vi gick och la oss.
När jag skriver ner en helg i ord så känns det ändå som att vi har gjort en hel del och det kanske är därför jag är trött just nu och allt känns lite luddigt…
Men till alla er som jag vet att jag borde ha ringt till, eftersom det var alldeles för länge sedan vi hördes, så vill jag bara säga att jag tänker på er hela tiden. Jag har inte glömt bort er och saknar er stundtals jättemycket.
Stor kram från en vimsig och trött småbarnsmamma som önskar att dygnets timmar var fler.

Dagen började med att vi lämnade av Melvin på förskolan och sen åkte jag och Josef vidare in mot stan för ett besök hos logopeden. Det var en uppföljning från besöket i våras och tanken var att se hur utvecklingen gått framåt. Vi kunde konstatera att det rent utsagt exploderat för enligt deras tester så var nu inte Josef efter i språkutvecklingen utan snarare lite före sin ålderskategori. Sen att uttalet av svåra bokstäver och Ljudkombinationer inte sitter gör inte så mycket än. Det blir dock ytterligare en koll om ca 6 mån för att se hur utvecklingen gått framåt.
Jag känner mig riktigt glad för hanns skull och det känns skönt att 45 min sagoläsning om dagen gett resultat. Men det har hänt så mycket med denna lilla pojke i sommar och efter tre månaders ledighet från förskolan så märkte även personalen en stor skillnad. Det är inte samma överenergiska kille som ska vara överallt och inte vet vad som är roligast och därför velat göra allt samtidigt. Nu kan man leka en aktivitet , avsluta och sen gå på nästa samtidigt som hela han känns rätt harmonisk och lycklig över tillvaron. Men ett busfrö hoppas jag han alltid kommer vara och idag så lurade han mig totalt. Före/under och efter logopedbesöket så var tårarna nära, ont i örat och jätte trött. Jag tänkte att nu tar vi bara oss igenom detta och sen får du hem och vila. Men så fort vi kom innanför dörren så sken han upp som en sol och frågade vad vi skulle leka? Var inte du sjuk undrade jag? Nä jag lurade dig, var svaret jag fick tillbaka. Har svårt att tro att en 4 åring kan fejka så bra så en kombination tror jag ändå låg bakom. Men att få vara hemma själv med mamma en hel dag händer ju inte så ofta och vi lekte med lego och kröp sen upp i soffan med varsin iPad. Jag lyssnade på matteföreläsningen och han såg film på Netflix. Till middagen så fick Josef ansvara för grönsakerna och han hackade flitigt gurkbitarna som sedan träddes upp på tandpetare. Rätt rolig var det att sitta och äta grönsaker från pinnar och nästa gång så får vi se till att addera fler råvaror.

Nu har jag fått hjälp att få till det här med videopublicering. Så tänkte bjuda på en utav de allra första filmerna på Melvin när han går.

Började en ny kurs i veckan som ska handla om statistik. Som en inledning på kursen så skulle vi se en film om hur statistik använd i praktiken. Den var så grymt bra att jag måste dela den med er. Så får ni en stund över, se och begrunda hur statistik i historien har använts till att kontrollera befolkningen och hur den idag används för att vi ”små” människor ska kunna styra politikerna.

http://youtu.be/g9nvLqLM9Y0

Lämnade bort barnen till farmor och farfar en stund och hem kom en Josef och en spindelman.

Nu har det hänt så mycket här hemma och jag ivrig på att berätta alla roliga nyheter så nu startar vi upp bloggen igen! Jag struntar i att designen just nu ser tokig ut och det är synd att jag inte fått igång hur jag lägger upp videofilmer än, för det är framför allt en filmsnutt som jag skulle vilja visa för er. Melvin har nu på riktigt börjat att gå!!! Det lossnade för han i helgen då han och jag var på ett läger för barn med multipla extremitetsskador i Stockholm. Vi var ute på gräsmattan och lekte då han sa ”mamma jag gå själv nu”. Okej tänkte jag och släppte taget och ungen promenerade fram och tillbaka utan problem. Sådan lycka som sken i ansiktet då alla började heja och jubla är obeskrivlig att återberätta. Sen dagen efter så sa han bestämt till mig på morgonen då jag frågade om vi skulle pröva gå lite? ”Nej mamma, inte idag, gå imorgon”. Så dagen efter ville han inte, men sen på söndagen då vi kom hem till morfar och moster Cissi så visade han med bravur sina färdigheter och till och med sparkade fotboll. Sen har det fortsatt och nu vill han gå mest hela tiden. Men fallen är läskiga och efter första dagen på förskolan så hade han två sår i pannan. Men det är inte så lätt när man inte har något att ta emot sig med så fler sår kommer det att bli, men hoppas att vi inte blir stamkunder på akuten. Men ibland lyckas han ramla på rumpan och då säger den kloka ungen ”jag ramla rumpan, ställa sig upp och gå”.
Sen så har han även börjat lite smått att äta med fötterna. Korsetten är dock ett stort hinder men övning ger färdighet.
Lägret var för övrigt oerhört inspirerande och givande för oss. Melvin fick träffa flera barn med liknande funktionshinder och jag fick diskutera med föräldrar och lyssna på föreläsningar av vuxna som har extremitetsskador samt kostrådgivare och arbetsterapeuter.

Josef i sin tur blir bara större och större även om även han ibland behöver få krypa upp i famnen och gosa en stund. Han är en legobyggare ut i fingerspetsarna och generellt så sitter vi nog minst en timme om dagen på hanns rum och bygger olika kreationer. Väntar på remiss till ögonläkaren då skelningen är rätt påtaglig kvällstid och logopedmöte väntas till veckan.

Själv så har jag kämpat med matten och byggkonstruktion och skrev min första tenta i tisdags. Arbetet med fasadbytet på norrgaveln går sakta men säkert framåt. Vi måste kämpa lite till så vi hinner färdigt innan snön dyker upp. Hade svårt att hålla mig för skratt då jag igår åkte till plåtslagaren och bad han göra tre överbläck till fönster. När jag talat om för han hur jag ville ha det så tittade han konstigt på mig och frågade om det var jag som byggde? Självklart svarade jag och ett ”wow” fick jag tillbaka. Lite konstigt att gubbar inte förstått än att det är tjejer som kommer att ta över de flesta yrken inom en snar framtid…

Nu blir det fredagsmys för hela slanten för imorgon lämnar vi bort barnen en stund och plockar fram hammare. Kan väll även tillägga att min kar inte är helt oduglig. Jag berättar vad som ska göras och han står för det tyngsta handarbetet som rivning och slå dit alla miljontals spikar. Teamwork!

Jag har problem med att lägga upp bilder på bloggen och det är bland annat därför jag legat lågt ett tag. Den andra anledningen är att vi har haft fullt upp här hemma.
Älskade mamma har varit på besök en vecka och hon har passat barn och hjälp oss med det vardagliga hushållsarbetet medan vi har arbetat på huset. Lite roligt har vi ändå haft tillsammans och en av höjdpunkterna var när vi på Melvins födelsedag åt middag på Bryggarbacken. Även farmor och faster Marwa var med och gudomligt gott var det. Barnen satt stilla i två timmar och efteråt gick vi en kvällspromenad genom stan. Hela dagen var kanon och lillgubben fick massa presenter och sin efterlängtade spindelmannentårta.

I lördags så hade vi hjälp av flera vänner att gräva om dagvatten ledningarna. Ett hästjobb som hade tagit oss veckor gjordes på en dag och jag är evigt tacksam för all hjälp. Sex av barnen hjälpte till att baka ytterligare en tårta som vi avnjöt och sen avslutade vi med en grillmiddag.

Idag kom regnet och jag har pluggat sen har vi byggt lego och spelat spel hela eftermiddagen och kvällen.

Denna sommar har varit helt underbar och nu ska vi fortsätta njuta de två veckor som återstår innan vardagen drar igång igen. Får återkomma någon annan gång då jag har vardagstjafs och bekymmer som kanske är roligare att läsa om men just nu så känns livet fantastiskt bra.

Idag så har vi återigen firat födelsedag och denna gång så är det Melvin som fyller 2 år. En dag utan arbete på huset och istället tårta och lek var nog välbehövligt för oss alla.
Grattis lillgubben!

I helgen så har vi firat Josef som fyllde 4 år.
På resan hem från Åre så mötte vi upp min lillasyster och han stanna till hos mamma för lite tårta innan vi fortsatte resan hem. Väl hemma så har vi kalasat i massor, lekt och badat. Avslutade helgen med grillmiddag hos några vänner.
Lillkillen tror jag då är supernöjd med helgen och så även jag.

Min fyraåring vill slita sig från navelsträngen och jag får ett flertal nervsammanbrott varje dag nu. Här på lägret så har han blivit en liten rymmare som är borta så fort jag vänder uppmärksamheten åt annat håll. Än så länge ”rymmer” han till spelhörnan, tven under trappen eller gymnastiksalen så det är inte så många ställen att genomsöka. Så länge han säger till vart han tar vägen så tycker jag att det är okej och jag tränar på att våga lita på att han stannar där. Men det märks att killen nu vill vara stor, han vill betala sin glass själv och gärna ta hand om nyckelkortet till rummet (det får han dock inte) och det är fantastiskt tycker jag. Men frihet under ansvar är en svår balansgång och även om jag vill ge min pojke chans att växa så tar det emot. Ibland så är jag ”dumma mamma, jag tycker inte om dig” och ibland så säger han ”mamma du är bäst” kanske precis som en fyraåring ska vara…

Idag så har vi lyssnat på föreläsningar om dysmeli och då fick jag på förmiddagen hjälp med barnvakt åt Josef och på eftermiddagen så satt han med en kompis utanför och såg på Ipaden. Där emellan så var pysselstugan öppen så då målade vi och gjorde en ansiktsmask som såg ut som en apa.

På kvällen så var det grillbuffe men kökspersonalen hade inte tänkt till för det var bara fläsk som serverades och en oätligt stark linsgryta som vegetariskt alternativ. Efter en utskällning från föreningens ordförande så fick vi i alla fall några sojakorvar och pommes. Så barnen fick lite energi och lekte två timmar till i gympasalen innan vi gjorde natt.