I veckan så har jag bestämt mig för att vara extremt osocial för detta hus ska få sig en ordentlig storstädning. Jag har inte dammat och torkat golven sen i somras så ni förstår nog att det behövs. 1-2 rum per dag är nog allt jag hinner så det lär nog ta 1 vecka.
Till helgen så kommer en av mina närmsta barndomsvänner och hälsar på och då vill jag inte visa upp kaoset vi lever i för tillfället.

20121113-101210.jpg

6 kommentarer den Storstäding

  1. Det värsta är att så fort man är klar med första rundan så är det lika illa från andra hållet igen… jag har gett upp det där med o städa *suck* Hoppas du hittar huset igen 🙂

    • Du har helt rätt, det blir som aldrig nått slut på det… Jag flippade ur hyfsat på Josef igår när han smulade sönder hela mackan i soffan. Skit unge! Har dina barn fått börja hjälpa till att städa?

  2. Hmm… måste erkänna att jag är en ordentlig curling-mamma. Ida brukar säga till hennes kompisar när de är hemma hos oss ”vi behöver inte städa, mamma städar när jag är hos pappa”…. och hon har sagt det gång på gång dessutom! Så jag borde börja göra nåt åt det.
    Inga av våra barn städar, ingen hjälper till med nåt tyvärr. Om vi ens ber dem att ställa in tallriken i diskmaskinen så suckar de. Men jag måste säga till mitt försvar, jag skulle nog inte mäkta med att ha fem barn som ska dra runt på en dammsugare kors och tvärs, fem barn som gång på gång frågar ”vad ska jag göra av det här”, ”vart ska det här vara”, ”ska jag göra så här” mm… så det är av ren överlevnad som jag inte tar itu med ”lärandet”. Jag orkar helt enkelt inte, det är enklare att göra allt själv! Hade jag haft lite färre barn, lite mindre hus, lite mindre saker, lite mindre stress i mitt liv, lite mindre renovering osv så hade jag kanske gjort nåt… men jag har valt min väg för att orka, även om jag inte tror/tycker att det är rätt väg. Barnen behöver lära sig att hjälpa till av respekt för de vuxna… och de behöver lära sig i tid! Det märker jag på våra 14-åringar… där är det i princip försent att börja lära nu. Visst, det är aldrig försent, men det är avsevärt mycket svårare.
    Så ha inget dåligt samvete! Ta den väg du behöver gå för att överleva din vardag. Om den vägen betyder att sopa undan efter barnen så är inte det hela världen, det är viktigare att lära dem kärlek och ödmjukhet och att ge dem en trygghet i livet. Det vet jag att jag har lyckats ge mina barn. De VET att de ALLTID kan komma till mig… och jag tror att de kommer att göra det i vått och torrt livet ut… och det är en större vinst än nåt annat 🙂
    kram

Kommentarer är stängda.